Det där med att cykla och det regnar.

Det var som att hela himlen öppnade upp sig när jag var på väg hem från jobbet. Jag tänkte jaja, jag väntar en liten stund efter 17.00 och cyklar när det lättat. Klockan 17.20 hade det fortfarande inte lättat. Det öste ner. Jag gav upp och satte mig på den blöta cykeln tackade mitt sjätte sinne för att jag tagit den långa vindjackan med huva och trampade hemåt.

Min nya bucketlist

1. Barn, jag vill ha barn med Maken.

2. Vandra vandringsleden till Santiago de Compostella.

3. Resa utomlands med Maken.

4. Cykla tjejtrampet

5. Ha en ordentlig buffert på sparkontot. Ja, jag vet. Världens konstigaste grej men trygghet är verkligen något som jag knarkar just nu.

6. Ha en ordentlig semester.

7. Se Nya Zeeland. Plus allt det andra på min bucket list.

6.

Planer på att laga god mat-om det nu går.

Åh vilken helg. Jag är så nöjd över att jag klarat av ännu en grej på min bucket list. Mycket nöjd. Det mesta på den där listan har känts ouppnåeligt på grund av min kropp. Men jag menar nu har jag ju skrot i ryggen och behöver inte tänka så alls. Även om jag tänker så hela tiden. Jag är lite som ett barn som kommer på att det kan krypa och föräldrarna blir överlyckliga. Fast över mig själv.

Jag blir så himla förvånad när jag gjort något jag inte trodde min kropp skulle klara av igen.  Men nu gör jag det hela tiden. Så den är grym. Vet ni jag har träningsvärk i bröstryggen idag sedan igår när jag puttade runt barnvagnen till min vän och hennes barn. Ja, alltså vännen satt inte i barnvagnen. Det gjorde barnen.

Idag ska jag komma till gymmet är planen. Sedan ska jag även laga lite mer mat. Jag överraskade Maken på Valborg med att ta hem en kasse från mathem.se med färdiga recept. Jag har lagat lax som inte smakade superäckligt. Alltså jag är rätt dålig på att laga mat. Jag är så pass dålig att jag både bränt vid kokad potatis( men det är åtminstone 12 år sedan ) och slängt hela middagar för att det smakar så vedervärdigt. Det är ett mål jag har. Lära mig att laga ätlig mat som inte innehåller ordet pasta. Eller ja, alltså jag kan laga äcklig pasta med. Men det är jag bättre på än med ris och potatis.

Nåväl det är planen. Att jag och Maken ska laga mat ihop och gå och träna

Bucket list ✅

Vet ni idag har jag gjort en sak på min bucketlist.  Jag har klappat en älg. En riktig älg. På riktigt. Alltså den levde. På riktigt.

image

Den där älgen. Ja,  jag vet det är helknasigt hur kan klappa en älg vara med på en sådan lista men det är den.

image

Min lista har jag börjat beta av. Jag skapade den för fyra år sedan då jag var som sämst. Jag måste säga att jag kommit långt på den listan. Jag kanske ska göra en ny. Vad tycker du?

Vara smärtfri
Studera på Universitet ✅
Skriva en bok och få den publicerad
Skaffa barn med maken gärna två.
Resa utomlands med maken.
Se skelettkyrkan i Prag.
Kunna cykla igen ✅ 2013
Åka sibiriska järnvägen med mannen.
Se en del av Kina
Äta glass på spanska trappan i rom
Kunna gå en kilometer. ✅ ( med stopp på vägen) avklarat 2012
Gå två kilometer. ✅ ( med stopp på vägen) 2012 nu kan jag gå 12000 steg utan problem.
Se Matchu Pichu
Äta Sushi i Japan
Se alperna från ovan- ✅ 2011
Simma ✅ 2014
Simma vansbrosimmet
Cykla tjejtrampet
Gå på stan hur länge jag vill ✅ 2013
Gå en mil
Kunna använda högklackat ✅ 2012
Ändra klädstil ✅ 2013
Jobba med något roligt ✅ 2014 och 2015
Gå på spinning
Gå blodomloppet eller vårruset ✅ 2014
Träna vattengympa i varmvattenbassäng ✅ 2013
Kunna sitta utan att det gör ont 
Jobba med något som både min kropp klarar av och som jag tycker är roligt. ✅ 2014 och 2015
Kunna sitta en kvart ✅ 2013, en halvtimme, ✅ 2014 en timme, två timmar ✅ 2014
Klappa en älg. ✅ 2015
Gå vandringsleden till compostella de Santiago.
Hänga upp ett hänglås på kärleksbron i Paris.
Spara till långt hår som går till bhn. 

Jag ska få klappa älgar!

Jag ska få klappa älgar, jag ska få klappa älgar. På Älgfarm, på älgfarm. Jag har så länge jag har vetat om att man kan klappa älgar velat klappa älgar. Det finns en älgfarm i Umeåtrakten men jag och Maken tog oss aldrig dit( mest för att han inte ville och att jag inte kunde). Sedan fick jag reda på att det fanns en här nere i de Västmanländska skogarna med men då har vi inte haft bil. Nu ska jag få hänga med en kompis dit och deras barn. Och klappa älgar.

Jag ska få klappa ÄLGAR! Vet ni hur sjukt pepp jag är över det där. Klappa älgar, jappjapp, bara älgar japp japp.

Dagens Hälsa – tisdag

Jag har skrattat på jobbet så jag grät. Det är hälsa det. Sedan fick jag axel, nacke och pannmassage av Emelie nu på kvällen och det ni. Det är ren och skär hälsa. Herrejistanes vad underbart det var.

På något sätt känns det som att jag äntligen börjar komma någonstans med hälsan igen.  Eller jag börjar väl få en balans i mitt liv igen. Det känns som att livet börjar gå i ett vettigt tempo och att jag hinner med så gott som allt igen.

image

Lite mycket va.

Vet ni igår hade jag min första lediga dag på 21 dagar. Alltså  jag har haft någon ”vettig” aktivitet i 20 dagar på raken. Antingen har jag jobbat. Okej det är det enda jag gjort. Sedan har jag även varit aktiv i HOBS. Men igår var min första lediga dag på väldigt länge och vad gjorde jag då?
Jag var på stan med Sofie. Vi fikade och gick i affärer. Jag hittade korgar att ha i badrumsskåpen så de ska bli mindre röriga och även lite annat smått och gott.

Sedan låg jag bara och läste allt utom kurslitteraturen. Jag kände att jag verkligen behövde den tiden för mig själv. Att andas.

En perfekt dag.

En underbart ledig dag. Jag och Sofie möttes vid Icat i närheten av där vi bor. Cyklade ner på stan och insåg. Ojdå. Inga affärer är öppna vid 11.00 på söndagar och så gick vi runt och promenerade innan klockan slog 12.

Vi har haft en underbar dag. Hon hittade en väska som hon suktat efter i över ett år. Jag hittade korgar till badrumsskåpet. Nu när jag försöker få ordning på mitt liv. Du ska se min garderob som har sett hehe lite väl stökigt ut. Har det blivit ordning på sedan i påskas tack till Ikea för den delen. Nu är badrumsskåpet som åker på en rengöring och ordningsomgång. Vi börjar få ordning på skåpen helt enkelt. Sedan köpte jag en till mascara och kablar på kjell och company till Maken. Hela dagen var perfekt helt enkelt. Så bra.

En annan positiv grej är att vi ska få ny kyl och frys efter två veckor utan frys. Vet du hur jobbigt det är med två veckor utan frys?

Två år efter stelisen- En glad skit över en skitrygg.

Igår var det två år sedan jag låg där på operationsbordet och hela mitt liv ändrades för alltid. Två år. I sommar är det fem år sedan jag skadade ryggen och mitt liv förändrades för alltid då med. Två år och ett stort ärr på ryggen.

wpid-dsc_0489.jpg

Jag vet att det låter konstigt men jag hade bestämt mig att kunde jag inte bli bättre än jag var innan så ville jag inte vakna upp från operationsbordet. Då ville jag dö där och då under kniven på kirurgerna för mitt liv var inte värt att leva ifall jag skulle behöva ha det som innan operationen. Om jag blev bättre så ville jag vakna upp och leva livet så fullt det går. Ända in i kaklet. Leva mer, leva bättre, leva som den jag är. Men om jag inte skulle bli bättre eller till och med sämre så låt mig dö.

20130430-153138.jpg

Nu blev jag ju mycket bättre. Så pass bra att jag de senaste två veckorna har arbetat heltid. Jag älskar min cykel och cyklar gärna och mycket. Överallt. Jag åker tåg men gärna inte buss. Buss och min rygg går inte ihop. Men tåg och jag. Det går riktigt bra. Vet ni vad idag behöver jag inte ta alvedon. Idag kan jag sluta med dem. Alvedon har jag ätit under två års tid för att där inne i  min rygg så la de in ben i en bendonation. Jag vet inte om det var från en annan människa eller om det var något syntetiskt men jag vet att jag skulle äta alvedon i två års tid för att inte stöta bort benen. Så det har jag gjort. Min operation var rätt komplicerad. Jag blödde mycket. De tog bort en disk, de satte in kolfiberburar med bendonation och fick dissekera loss nerverna från kotorna för de satt fast. Min kirurg sa att ingen läkare kommer någonsin vilja gå in i min rygg igen för att den är så rörig och jävlig.

wpid-screenshot_2015-04-26-10-09-45.png

På sjukhuset svimmade jag några gånger för att jag hade så mycket blodförlust. Rakt i backen föll jag och det var nog tur. För jag insåg att min rygg skulle hålla och har därefter inte varit rädd för att röra mig eller ramla. De sa att jag skulle försöka låta bli att ramla det första året. Det gjorde jag inte. Jag cyklade omkull med cykeln några gånger. Jag svimmade några gånger på sjukhuset och på julafton föll jag rakt bakåt på en isfläck. Men ryggen höll. Jag höll och mitt liv är levande och härligt mot var det var då. Innan, med alla ambulansfärder. Alla tabletter. Alla hjälpmedel.

Vad är skillnaden då? Vad är det som märks? Vilka men har jag?Förutom mitt jätteärr på ryggen så det enda som synns är väl egentligen mina tår.

wpid-2015-04-24_23.47.18.jpg

Att de på högerfoten är lite mer böjda och naglarna inte riktigt syns för att de är lite förlamade. Det som inte syns men det som känns fast det inte känns är att jag inte har känsel i foten eller benet. Eller jag har känsel men en konstig känsel. Jag känner inte på ytan men känner tryck och kyla. Det går inte riktigt att beskriva på nått annat sätt än att jag har inte känsel fast jag har känsel. Vasst är trubbigt och lent. Rör någon mig på mina områden där jag inte har känsel känns det efteråt som att det går el över de fälten. Så det är en konstig känsla. En känsla utan känsel. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Sedan fungerar inte mitt ben som det ska. De lägger av ibland. Det blir värre på vintern än på sommaren. Min kropp mår som bäst i värmen. Jag blir sämre när det är kallt ute. Men jag är evigt tacksam över att min kropp är som den är. Att jag inte sitter i rullstol. Att jag lever och att jag kan cykla.

Ps. KOlla vilket vackert ärr jag har jämfört med det gamla. Så himla himla himla fint. Jag älskar mitt ärr. Jag älskar min rygg, eller nej det är en lögn. Jag älskar den nog inte. Jag önskar att jag hade full känsel ibenet och foten. Att foten inte vore lite förlamad. Att jag inte får ischiastjongar och allt det andra. Men jag älskar verkligen att jag är så mycket bättre än vad jag var då. För två år sedan och två dagar.

3530e-004

10537955_10152220433671010_4928105765481029260_o

Sedan att jag klarade mitt mål att gå blodomloppet förra året det är grymt. Jag ska gå det i år igen och jag kommer att slå min tid med råge! 1.10 minuter för 5 km ska bli 1 timme! Så det så.

Jag har gjort så många härliga saker på de här två åren. Jag har cyklat en hel massa, jag har gått promenader, jag har varit fadder. Varit representant i INTENTSEM( international entreprenurial seminar) Jag har jobbat och jobbat och jobbat. Pluggat, rest till mamma, rest till norrland. Jag har inte åkt ambulans en endaste freaking gång. INTE EN GÅNG

Jag har varit på väg två gånger bland annat i höstas när Maken fick komma och hämta mig från bussen och eh gå med mig på cykeln hem för att jag inte kunde gå hehe( alltså jag satt på cykeln och han puttade) Men jag vägrade åka in även om 1177 tyckte det. Han tyckte det och mamma skällde på mig, Maken ringde mamma när jag är så oresonlig och vägrar ta mina vid behovs tabletter. Jag vill inte äta skiten. Han har fått burit mig i säng några gånger och på toa några gånger. Men inte som innan. Inte som när jag var som sämst. De enda sakerna som egentligen visar att jag är sjuk är att jag alltid har vid behovs medicin med mig i en liten dosett och att jag sover med glidlakan och mina tår. Och att i källaren så har jag en hel hög med hjälpmedel. Som en duschbräda, kilkuddar, en höj och sänkbar huvudändedel till sängen. Griptången är fortfarande här uppe för den är så fiffig att ta upp saker under soffan och sängen med. Plus att den är grym när jag ska fiska ner toarullar från städskåpets översta hylla längst in.

wpid-wp-1399952718706.jpeg

20130303-174723.jpg

Jag är verkligen en glad skit. En glad skit över hennes skitrygg.

wpid-img_20150313_171222.jpg