Hur ser man om ägg fortfarande går att äta?

Ser du vilket ägg som inte är fräscht? Som slängdes, det är det ägg som inte sjönk.

Hur ser man då om äggen är färska? Man fyller en skål med vatten och lägger försiktigt i äggen( så de inte spricker) de som flyter ska man inte äta. De som sjunker är färska och de som ställer sig upp ska man använda snarast inom några dagar. Jag hade ett ägg som flöt upp till ytan som en liten ballong. De åkte i soporna illa kvickt. Några andra har jag kokat och vi åt till frukost.  Väldigt gott och fortfarande färska. Då ska det tilläggas att bäst föredatumet var den 19 augusti. De håller än. Det är bättre att göra äggtricket än att slänga helt ätdugliga ägg.

På svalbard kan de ha 5 månader gamla ägg i pannkakssmeten och i majonnäsen. Hur vet jag det? Såg ett program om kockarna på svalbard med hon programledaren Anne på svt som jag gillar så mycket.  Kommer inte ihåg efternamnet. Vet ni vilket program jag menar? Hon och en annan kock åker runt världen och lagar mat på olika båtar. Nåväl det var där jag förstod vidden i att ägg håller länge.

 

Morgonpromenader

Jag och Maken gick på morgonpromenad i morse.  Ja, jag haltade men alltså det är ju min dåliga fot i mitt dåliga ben så ja, det är ju inte hela världen.  Sedan kom vi hem, maken åt frukost med mig och drog iväg  till skolan och jag, jag har legat i soffan. Det var skönt att promenera. Vi gick en 3 km promenad.  Jag börjar skolan i morgon och har en ledig dag idag. Jag ska bara göra sådant där som man gör på lediga dagar. Som diska, städa och läsa böcker. Jo, jag ska ner på stan och lämna tillbaka en biblioteksbok och lämna tillbaka en skjorta som saknade en knapp. Det är allt jag ska göra. Inga fadderaktiviteter. Inga  måsten. Så himla skönt.

Ja, alltså lite synd är det om mig

Mina fötter har varit med om mycket de senaste två helgerna. Först mina 7 skavsår och idag när jag ramlade och halkade rakt in i en dörr alltså jag låg ner och tjongade rakt in i den.  Min högra ankel är lite svullen och mina fötter är så nasty just nu att jag var tvungen att piffa upp dem med blått nagellack innan jag kunde visa upp dem här på bloggen. Mina fötter brukar vara riktigt fina inte plåsterfulla och skavsårsfulla och absolut inte med en ankel större än den andra. Jag börjar få ett vackert blåmärke över min svullna ankel med.  Men i morgon ska jag försöka ut och cykla. Min kropp har inte råd att låta bli att röra på sig bara för att en( ?) del är lite skadad.

Jag ger mig inte. Om jag inte kan köra gym i morgon så ska jag ta mig en simtur i poolen på actic istället för att träna. Jag är så sjukt nöjd över att jag kan röra mig obehindrat och klättra i små tunnlar och gå på rep( jag har gått på rep idag hepp hepp!).

Jag har ont, men alltså så farligt är det inte just nu. Jag haltar och känner inte av ryggen alls. Det enda jag är orolig över är hur mitt haltande påverkar ryggen. Men som sagt jag ska ringa min sjukgymnast på vårdcentralen i morgon Frida och fråga hur jag ska göra ifall jag har ont i morgon och haltar. Hur jag ska röra mig. Jag tror absolut inte att det är något problem och jag lär nog bara ha ont i en dag eller så. Men ja, jag är lite svullen om ankeln. Det är ju inte hela världen. Gör bara ont när jag stödjer på den och det knakade lite i ankeln när jag tjongade in i väggen.

Prison Island och crash

Idag har den här superkvinnan varit på Prison Island med min faddergrupp. Vilket  känns som en sådan seger. Jag klättrade genom små tunnlar, jag gick på plintar. Jag hängde i rep. Jag och en annan ramlade rakt in  i en vägg. Jag med foten före. Den dåliga foten , den dåliga benet och rakt i i dörren. Oupsi. Jag tog en tradolan så fort jag kom ut från spelgången till där jag hade min väska.

Jag är så jäkla stolt och glad över att jag vågar så mycket roliga saker. Okej halva min ankel är ett blåmärke just nu men bara det att jag vågar göra sånt här är enormt för mig. Jag tror det  var därför jag fulgrät så mycket till The fault in our eyes för även om jag inte har haft cancer kan jag känna igen mig i hopplöshetskänslan som man upplever när kroppen sviker en.  Men min kropp har gått från att svika till att överraska mig och ge mig blåmärken. Eller det kanske är jag som ger den blåmärken. Och ja, jag tänker på mig som en person men min kropp som något helt annat det blir så när kroppen sviker. Hjärnan är ju lika dan det är bara att kroppen fått en egen vilja.

Nåväl åter till crashen, vi hade ett rum som vi skulle springa upp för en hal ramp, jag som inte är varken vig, har kondition eller styrka skulle få hjälp av mina lagkamrater över rampen. Jag tog sats sprang uppför halkade neråt och tog sats igen. Fick tag i ena lagkamratens hand och jag eh  råkade visst dra tillbaka ena killen och vi rasade rakt in i väggen båda två. Han med ryggen före och jag med benet. Vilken tur att det inte var tvärtom. Och även om jag har ont nu och är stel som en pinne och har tagit tradolan även om jag inte vill ta tradolan så är jag så jäkla nöjd över min dag. Nöjd över min prestation och att jag vågar satsa så mycket. Himla nöjd över allt.

Himla nöjd över att jag vågar och framförallt himla nöjd att det var benet och inte ryggen som fick ta stryken.

Att ha 60 hp pedagogik

Fick mitt betyg igår. Jag har oficiellt 60 hp pedagogik och på tisdag börjar jag min resa mot 90 hp pedagogik och en fil.kand.  Min HR uppsats håller på att rättas och då när jag fått G i den har jag 45 hp HR. Jag håller just nu på att fylla i en ansökan om tillgodoräknande( jag tycker 15 hp vetenskapsteori och metod borde räcka till för att få räkna till sig 7,5 hp vetenskapsmetod och skrivande och då har jag 60 hp ledarskap och organisation på Linnéuniverisitetet.  Sedan har jag 7,5 arbetsmiljo och stress och 7,5 hp grupprocesser och konflikthantering( blir 15 hp)

60+ 45+ 60+15 = 180 hp.  och på det kommer jag skriva en C uppsats i pedagogik och få 30 hp till = 210 hp.

Så i januari kommer jag ha 210 hp och vara klar med mina studier. Så skönt.  Så lövely. Jag känner att det kommer gå bra det här.

 

Gråtfilmernas maraton

Känner att jag behöver lägga upp ett inlägg om gråtfestfilmer

The fault in our stars- fulgråtsparty utan dess like 10 tårar av tio och full pott. Måste ses

The notebook, som jag grinade. Så fin, så mycket kärlek och så tragisk. 10 tårar av 10. Så mycket kärlek,  så mycket av allt. Älskar den här filmen. Den har länge varit min favoritfilm.

Men självklart måste jag ha med lejonkungen, den första gråtfesten någonsin. Jag var med frälsningsarmens barngrupp och vi fick gå på bio. Jag grät och grät och grät och grät i salongen som låg nedanför oxbacksskolan( i närheten av stationen i södertälje) som la ner något år senare. Inte den bion som var vid gamla biblioteket utan den andra. Som jag grät. Min första gråtfilmsfest någonsin. Den sorgen.

Sedan finns det ett antal mer grinfilmer men de kan vi ta i ett annat inlägg.

Förr eller senare exploderar jag. Eller the faults in our eyes

Vill man ha en fulgråt fest, en riktigt hulkande, snyftande, snorrinande bölande bonanza av tårrinande ögonkanaler.  Så är det här verkligen filmen att se. Som jag grät. Jag fulgrät så mycket att Maken sa att jag förstörde filmen för honom( på ett kärleksfullt sätt) och höll om mig extra mycket och strök mig om ryggen. Vi är rörande överens om att den är fantastisk.  Känsliga tittare varnas för den leder till ohämmat grinande. Skojar inte jag är täppt i näsan fortfarande och tårarna rinner. Om man vill känna sig vacker är det här inte filmen att se.

Men om man har undrar kärlek.  Vacker ungdomsförälske och ofantlig sorg. Ja då är det här filmen för dig.  Om att göra upp med sin egen död. Att göra upp med att lämna sina föräldrar kvar och hur de ska klara sig.  Alltså fy så fint. Fy så fin känsla

Mvh  /lipsillen som behöver se kogänget för att återställa den känslomässiga obalansen

Ps. Jag måste köpa boken. Jag måste bara läsa den. För om filmen är så här hur mycket gråtfest kommer jag inte ha när jag läser boken. Ds.

Alltså han kan när han vill, den där jag är gift med

Jag kommer hem, helt död efter jobbet. Jag började vid 7:15 och slutade 17:15 idag. Möter maken i trappen som är på väg ut. Han säger när jag är på väg upp och han ner- Men du vill väl ha en puss. Kliver ner ett eller två trappsteg och pussar på mig. Vilket är både romantiskt och bra för våra ryggar. Han är så lång och jag så kort. Sedan kommer han hem och jag ligger i sängen och bara andas och lyssnar på Hannah och Amandas fredagspodden.  Jag stänger av och vi pratar om våra dagar. Kramades. Jag går till soffan ser på rapport och somnar. Vaknar av att någon tar av mig strumporna och säger. Gå och lägg dig i badet. Går upp och mina ögon får se ett bad fullt av bubblor. Så himla fint och så vad jag behöver när jag är trött som en gnu efter allt jobb.
Nu ligger jag här. Sippar på kallt te med honung i och tittar på mina tår som är fulla med skavsårsplåster och bara myser. Så himla fin fredag.

Ibland bankar mitt hjärta extra mycket för honom. Nu är en sådan stund

image

Kortet är från bröllopet precis när han skulle åka hem pga sjuk. Men han är så sjukt snygg här och jag med.